TV och internationell boklansering

Det händer väldigt mycket på jobbfronten just nu. Om några timmar ska jag sätta mig i en hyrbil och rulla upp till Örebro för ett möte med min förlagschef Joel Sjöberg om en utlandslansering av min allra första bok, ”Den oväntade resan”. Med mig i bilen kommer jag att ha den chilenskfödde journalisten Wladimir Loyola, som har åtagit sig att översätta boken till spanska. Bokens huvudperson Simon Ådahl kommer också att medverka på mötet som vi ska ha i de toppenfina lokaler som Sjöbergs Förlag förfogar över. Min bok ska översättas till engelska, spanska och finska. Jättespännande är bara förnamnet.

En annan stor grej inträffar i nästa vecka. Jag gick för några dagar ut offentligt via sociala medier med att jag inte längre kallar mig för pacifist. Detta uttalande har bland annat lett till en debatt som jag har fört på Twitter med personer som har reagerat på min nya hållning i frågan om krig contra pacifism. Jag kanske kan återkomma till detta ämne i ett senare blogginlägg. Låt mig bara få säga att jag numera tror på att ont måste med ont bekämpas. Fight fire with fire.
Saxon wallpaper
Men för att återkomma till det som händer i nästa vecka. Igår ringde en chefredaktör som jag samarbetar med på regelbunden basis, Tommy Dahlman på nyhetstidningen Inblick. Förutom att Tommy är en mycket trevlig person som jag älskar så är han en synnerligen hårt arbetande kille med massor av järn i elden. Bland annat har han ett eget TV-program som sänds varje vecka i Kanal 10. Anledningen till att Tommy ringde var att han på Twitter hade uppmärksammat min ändrade syn på pacifism och därför ville inbjuda mig att delta i ett samtal om just detta ämne i sitt direktsända TV-program, som nästa vecka fokuserar på de förfärliga attentaten i Paris i fredags, utförda av samvetslösa och blodtörstiga islamister. Jag kommer att medverka i programmet på tisdag 24 november. Kanal 10 sänds via kabel-TV och Tommys program har drygt 150 000 tittare. Hoppas vi ses då.

Här får du ett liveklipp från den gångna sommarens Sweden Rock Festival där mitt absoluta favoritband Jerusalem lirar en låt som passar perfekt som avslutning. Om du tittar riktigt noga så ser du undertecknad stå längst fram vid scenkanten och digga järnet.

På återbloggande
Göran