Hej igen!

Livet rullar på samtidigt som man själv försöker hålla jämna steg med den ständigt framåtskridande utvecklingen. Ofta, kanske alltför ofta till och med, kan det kännas som om man springer i ett allt snabbare roterande ekorrhjul. Det gäller därför att kunna få till ett litet lufthål emellanåt, där man kan sticka upp huvudet för att kunna andas normalt och kunna hämta nya, välbehövliga krafter. Personligen ser jag fram emot den första veckan i december när husets drottning och undertecknad ska åka till Malta för en veckas semester. Lyxhotell. God mat och dryck. Vila. Rekreation. Sightseeing bland historiskt intressanta minnesmärken. Shopping. Det blir vårt gemensamma lufthål.

Ingen av oss har nog kunnat undgå att bli berörda av den pågående flyktingkatastrofen i Europa. Människor i tusentals söker sin tillflykt varje dag i vårt land. De flyr för sina liv från ett lika obarmhärtigt som fullkomligt onödigt krig i hopp om en bättre och tryggare framtid hos oss i Europa. Jag kan inte annat än att bli rörd över det enorma engagemang som både organisationer och enskilda människor här i Sverige visar gentemot alla flyktingar som just nu väller in över våra gränser. Denna generositet fyller mig med hopp och en förnyad tro på att vi människor de facto är kapabla till att utföra goda och kärleksfulla gärningar gentemot våra medmänniskor i djupaste nöd. Hashtaggen #refugeeswelcome har blivit en kraftfull och samlande symbol på nätets sociala forum för alla som vill öppna sina hjärtan och sina hem för människor i nöd.

Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. Det är en sanning som jag har återkommit till gång på gång under de senaste månaderna.

Här kommer en underbar liten cover på en av Simon and Garfunkels mest kända sånger. Det är nog bara hårdrockare som kan fånga känslan i en ballad på det här sättet. Jag blir alltid lika berörd varje gång jag hör Disturbeds finstämda och vackra version av låten The Sound Of Silence.

På återbloggande
Göran